Min vackra skänk. Stor och tung och har fått byta färg ett antal gånger. Många är de vänner som sträckt sina ryggar och saboterat sina knän då jag flyttat och fått hjälp med att bära den. 4 hushåll, lika många färger och otaliga platser i dessa hem.
När vi flyttade in i huset stod den först i stora rummet. ”Nej, nej!” gastade jag. ”Den har helt fel färg, den är för stor och klumpig här! I sovrummet, DÄR blir den perfekt!”
Och den har varit perfekt i sovrummet, fram till nu, när jag började fundera på att den kanske borde vara vit igen. ”Glöm det” sa mannen helt enkelt och gick därifrån.
Skam den som ger sig! Fick jag inte måla, fick den flytta! När mannen hade en intet ont anande kompis över på frukost slog jag till. ”Perfekt! Nu är ni 2, NU kan ni lyfta ner skänken!”
Gentlemannamässigt sa kompisen ja, han hade nog glömt hur det va när vi flyttade in…
Efter lite svordomar, arga blickar och en del skrikande var den så på plats.
Och nöjd är jag! Och mannen, han håller faktiskt med om att den kommer mer till sin rätt här! Hade jag vågat hade jag sagt ”Vad var det jag sa!”.
Fast sen vet jag ju inte om jag behöver hjälp att flytta den fler gånger…
tegelhuset 